Konfliktlösaren Martti Ahtisaari gjorde onsdagen den 9.3.2011 ett utspel som kan komma att påverka vår syn på medierna och rättvisan. Han presenterade en långsiktig strategi för två levande nationalspråk i samarbete med nyckelpersoner från flera samhällsområden. Ahtisaari vill att Finland ska leva upp till sina egna lagar och slippa ett sjunkande anseende i Norden och EU p.g.a. en diskriminerande språkpolitik.

Som en sista punkt finns en strategi för ”Språk och medier” där staten uppmanas bära sitt ansvar för att på lika grunder tillhandahålla Public Service-tjänster till den finsk- och svenskspråkiga befolkningen i Finland. ”För att Yle ska kunna utföra sitt Public Service-uppdrag krävs en stabil ekonomi”. ”Det är viktigt att den finsk- och svenskspråkiga befolkningen, oberoende av modersmål, får sina grundlagsenliga rättigheter tillgodosedda på lika grunder”. ”Det selektiva presstödet bör höjas”. Inte ett ord om finansieringsmodeller eller medieavgifter. Handlingsprogrammet handlar om kultursynen och de medborgerliga rättigheterna.

Yle och valet

En av de tjugo i Ahtisaaris styrgrupp är Kimmos Sasi från Yles förvaltningsråd. Sasi säger att valutgången i riksdagsvalet också påverkar Yles framtid. Han tippar att regeringsförhandlingarna kommer att leda till en ny parlamentarisk snabbutredning om Yles finansiering. Nu är goda råd dyra sedan kommunikationsminister Suvi Lindén ifjol våras överraskande dumpade den eniga parlamentariska rekommendationen i finansieringsfrågan.

-De flesta saker är redan utredda och den nya modellen måste utarbetas snabbt, säger Sasi. Han upprepar att kompromissen från ifjol innebär att finansieringen inte ska skötas med statliga budgetmedel, vilket vänstern och delvis Centern vill. Han tror på en medieavgift för hushållen men tillägger att man måste undersöka vilka de sociala konsekvenserna blir t.ex. för arbetslösa, pensionärer och studerande. De Grönas förslag att basera medieavgiften på inkomsterna tror inte Kimmo Sasi är praktiskt genomförbart.

Den sittande regeringen har haft planer på att utomstående experter skulle få definiera Yles uppdrag. Oppositionen ser utspelet som ett försök av de kommersiella medierna att dra upp nya gränser för Yles verksamhet i stil med vad som ren har skett i England och USA.

Spåren förskräcker

I England ville den konservativa Thatcher-regeringen slopa TV-avgifterna och privatisera radiokanalerna 1 och 2 på BBC. En kommitté under finansexperten Alan Peacock beslöt år 1986 att trots allt behålla TV-avgiften som ”den minst dåliga” finansieringsmodellen. Men utredningen försatte BBC i en försvarsposition och tio år senare omorganiserades hela bolaget. Friheten för produktionsenheterna inom BBC kringskars ansenligt och deras kreativa autonomi blev ett minne blott.

Oberoende forskning visar att förändringarna har varit avsedda att öka konkurrensen, slopa hindren för nyetableringar och stärka den kommersiella inriktningen för företagen inom den tredje sektorn. Samtidigt ser man att utvecklingen kan innebära att BBC försvagas och att nya tekniska lösningar och ideer får allt svårare att bryta fram inom alla de berörda mediebolagen (Cambridge 2006).

En överraskande följd av de utomstående experternas ingrepp i BBC har varit att många av bolagets engelsk- och arabspråkiga journalister i stället gått över till det arabiska mediebolaget Al-Jazira som har blivit en av världens ledande nyhetskanaler. Baserat i Qatar finns också sen fem år tillbaka Al Jazeera English, en 24h full service kanal som idag syns i över 100 miljoner hushåll i etthundra länder. Det internationella genombrottet kom år 2001 när Al-Jazira som enda TV-bolag sände direkt från kriget i Afghanistan. År 2008 vann Al-Jazira huvudpriset i Monte Carlo för det bästa 24h nyhetsprogrammet för sin kunniga och orädda bevakning av Gaza och Israel under Gazakonflikten vintern 2008-09. I vår har Al-Jazira utmärkt sig för sin snabba och tillförlitliga rapportering från folkresningarna i Tunisien och Egypten.

En ”fri marknad”

Det enda större landet där Al-Jazira inte har fått något genomslag är USA. Kabeljättar som Time Warner och Comcast vägrar att förmedla Al Jazeera English till amerikanerna. Samtidigt har Fox News, CNN och MSNBC låtit bli att rapportera från folkresningarna i Egypten. De amerikanska medierna har i åratal varnat för Al-Qaida men nu får amerikanerna inte ta del av Al-Jaziras direktrapportering från de konkreta revolterna i Nordafrika och Mellanöstern där Al-Qaida helt har lyst med sin frånvaro.

Den förra majoritetsledaren, republikanen Tom DeLay anger tonen i mediedebatten när han kallar CNN för ”Communist News Network”. Grundaren Ted Turner ser själv CNN som en Public Service-kabel TV inom Time Warner. DeLay fick för sin del lov att avgå som majoritetsledare i kongressen efter allt svårare korruptionsanklagelser. Han dömdes därefter till fem års fängelse för penningtvätt och tre års fängelse för sammansvärjning.

När republikanerna nu på nytt har majoriteten i representanthuset vill de helt stoppa stödet till Public Service-medierna NPR och PBS. Kravet är i linje med The Reagan Revolution när Wall Street och Goldman Sachs fick gå in i regeringen och börja styra finanspolitiken. Reagans republikaner började avreglera mediemarknaden med falska argument. De lovade större valfrihet och ökad mångfald men det blev färre alternativ och en ökad likriktning.

Ett bra exempel är mediekonglomeratet Clear Channel som i praktiken har monopoliserat hela radiosektorn så att den fria marknaden och fria konkurrensen har försvunnit. Populära NPR, National Public Radio, är det lysande undantaget med sina 800 radiostationer . Men marknadskrafterna har centraliserat massmedierna till några få jättebolag som News Corp och Time Warner. De har blivit vinstmaskiner som ska göra ägarna glada. Antagandet är att också tittarna vill hållas nöjda och glada när de slipper ta del av tråkiga nyheter om vad politikerna och storföretagen egentligen sysslar med. Tittarnas roll har blivit att vara glada konsumenter och goda kunder.

De senaste årens korruptionshärvor och historiska konkurser har naturligt nog inte intresserat Big Media som Fox News innan allt var för sent. Enbart under George W Bush regeringstid kraschade bl.a. Enron, Pacific Gas and Electric, Worldcom, Lehman Brothers, Chrysler och General Motors. Med de här sex företagen gick över ettusen miljarder dollar upp i rök!

Mediemarknaden har bidragit till att medborgarna har noll koll. Som skattebetalare har de ändå snällt fått punga ut med hundratals miljarder dollar som Washington har pumpat in på Wall Street.

De stora pengarna kommer att styra samhället och medierna ännu hårdare till följd av Högsta domstolens historiska beslut ifjol att ge företagen fria händer att finansiera valkampanjer. Det är fritt fram att köpa sig ett önskat valresultat, förutsatt att man har pengarna! Beslutet har kraftigt kritiserats av sakkunniga och president Barack Obama har flera gånger varnat för att det ökar inflytandet från penningstarka specialintressen medan det undergräver medborgarnas inflytande och demokratin.

Finlands väg

I de nordiska demokratierna har Public Service-bolagen alltid setts som en garanti för en politiskt och ekonomiskt obunden journalistik. Nyheter, aktualiteter, underhållning, kultur och sport ska inte vara vinstmaskiner just därför att specialintressen inte ska styra vår demokrati.

När de privata mediebolagen i Finland kritiserar Yle för att vi finns på webben, gör underhållningsprogram och sänder stora sportevenemang är det viktigt att hålla USA i minnet. När ”kommunistkanalerna” begränsas då kringskärs också medborgarnas valfrihet och insyn i vad som sker i samhället.

Det är som Martti Ahtisaari sade när han presenterade handlingsprogrammet för två levande nationalspråk.

-Det finns populister i Finland som inte alltid ser till det allmänna bästa. Men jag följer med samhällsdebatten också i USA och där är det värre. Jag känner inte längre igen landet som jag tidigare vistades ofta i. Den politiska debatten har hårdnat, den är inte längre civiliserad.

-Jag säger vad Martin Luther King sade under medborgarrättsrörelsen på 1960-talet: ”Den största tragedin under den här perioden av samhällsförändringar är inte vad de onda mänskorna säger och gör utan de goda mänskornas förfärande tystnad.”

-Han talade om den tysta majoriteten som är likgiltig för orättvisorna. Där har politikerna ett ansvar men också ni journalister, sade krishanteraren Ahtisaari.

Christian Forsberg